Uncategorized

Stockholms byggnadsställningar

Är Stockholm känt för sina byggnadsställningar? Vad säger ni om det? Jag själv vet inte riktigt men det är uppenbarligen något jag tänkt på. Jag menar, ni såg ju titeln. Vissa av er tänker säkert: Ska den jäveln ta sig friheten att skriva om byggnadsställningar i Stockholm nu? Finns det inga gränser för vad den här bloggen kan tänkas handla om. Svaret är nog nej, och motiveringen finns nog i just detta. Inlägget kommer faktiskt att handla om byggnadsställningar i Stockholm. Först och främst så ska jag faktiskt säga att jag har arbetat med byggnadsställningar i Stockholm en period. Det var precis när jag flyttade till stan en gång i tiden. Det fanns många som sökte jobb på den tiden. Det var brist på arbetsmöjligheter och jag var bara en i mängden. När chansen att flytta till Stockholm och börja montera byggnadsställningar dök upp – ja, då tog jag den. Det var ingen tvekan om saken. Det fortsatte så under ett par år av mitt liv. Byggnadsställningar och Stockholm var min tillvaro under så pass lång tid innan jag gick vidare. Nu skriver jag egentligen om ämnet som en utomstående. Det är knappast så att jag tänker särskilt ofta på att jag arbetat med byggnadsställningar i Stockholm. Kanske är denna allmänmänskligt för alla arbeten man haft, eller vad tror ni? Hur ofta tänker ni på det som ni sysslat med tidigare under era arbetsliv? Jag tänkte på detta när jag var ute och gick med min son häromdagen. Vi promenerade från Södermalm till Vasastan. En promenad på ca 7 kilometer där han sov mestadels. Jag räknade aktivt alla byggnadsställningar vi såg på vår promenad genom Stockholm och jag tror att jag kom upp i 11. Kan ni förstå? Elva stycken byggnadsställningar bara på den bit där vi gick i Stockholm? Kanske var det exceptionellt mycket men det tvekar jag på. Jag tycker alltid, så fort jag lämnar porten, att det är en ny ställning någonstans. Stockholm är helt enkelt en stad som är rik på byggnadsställningar. Med andra ord så kan man konstatera att arbetet fortsatt sedan jag slutat med det för ca 10 år sedan nu. Stockholms byggnadsställningar tycks bara bli fler hela tiden.

Läs mer »

Ett passersystem bland bergen

Det rådde inga som helst tvivel om att Erhart hade varit vilse. Ej heller rådde några tvivel om att han inte längre var det. Han hade hittat tillbaka till stigen som ledde till vägen som ledde bortom bergen. Den hade han fortsatt på. Fortsatt och fortsatt. Ja, och sedan hade han gått lite längre. Upp och ner, till höger och till vänster. Tillslut hade han kommit fram till en glipa varöver det hängde en skylt som vittnade om vart han kommit. ”Om du går längre träder du in i oupptäckt territorium”. Han tyckte att det var något besynnerligt skrivet. Hur kunde personen som skrev skylten veta att området bortom den var oupptäckt? Erhart var helt enkelt tvungen att ta reda på vad som fanns bortom glipan i berget. Efter att ha vandrat i sisådär 45 minuter till kom han fram till en skylt till. På skylten stod ett ord: Passersystem. Han tittade på bokstäverna och blev något förundrad. Nog för att han stött på passersystem förut men informationen om dem brukade inte stå på en träplanka. Det var något som inte stod rätt till här. Just vad detta något var skulle han bli varse längre fram. Men nu ska vi inte förhasta oss. Erhart tittade på skylten som vittnade om passersystemet. Det är där vi är nu. Han skruvade lite på sig, såg sig om till höger och till vänster, framåt och bakåt. Sedan tog han ett kliv. Det var det som fick honom att förstå att detta passersystem var mer än bara skylten. En röst från bakom stenarna till höger om honom uppenbarade sig. ”Men hallå! Passersystem! Ska jag behöva bokstavera det åt dig eller? Har du ingen respekt eller?” Om Erhart var konfunderad över skylten om passersystemet så var det inget mot känslan han nu hade. Var kom rösten ifrån? Vad var det här för ställe egentligen? Han kunde inte framkalla mer än ett ynka ord som svar på röstens frågor. Tyvärr var det inte ens ett svar: ”Solsting” Rösten svarade: ”Ja, det kan du ge dig fan på att du har fått. Du har kommit fram till ett passersystem. Då gör du som passersystemet säger till dig. Begriper du det?”. Rösten hade hetsat upp sig. Det var en märkbart stressad figur som ägde den, men Erhart kunde fortsatt inte se något. Han rörde sig vidare ett steg till för att se vad som hände. Jag berättar vidare nästa vecka.

Läs mer »

Framtiden och gratis dating

Låt mig fortsätta mitt kära frågebatteri om gratis dating. Det blev nämligen oerhört uppskattat förra gången jag gjorde det. Faktum är att jag knappt kan tänka mig något som blivit mer uppskattat av allt jag producerat. Det är stora ord, men jag är också en stor person. Så, nu kör vi. Här är vad ni undrar och vad jag svarar om gratis dating. Vad fick dig att börja med gratis dating? Det korta svaret är: Tjat. Ett jävla tjat från vänner och bekanta. När man är över 30 år gammal kan folk inte förstå – de kan inte tänka sig hur det kan vara möjligt – att man väljer att vara singel. Om man är det, ja då måste man genast ut i den värld som kretsar kring gratis dating. Fort, ut bara. Det är liv och död för dessa människor. Jag var nära på att säga ”skämt åsido” men detta är faktiskt helt allvarligt. Aldrig har någon tjatat på mig så mycket som mina vänner angående gratis dating. Värst av alla var Marianne. Hon hade minsann träffat sin pojkvän genom gratis dating. Hon var övertygad om att jag skulle träffa någon också. ”Var så säker” sa hon när hon var 16:e gången försökte övertala mig om gratis dating. Tillslut gav jag alltså med mig. Hur var första intrycket om gratis dating? Det första intrycket måste väl helt enkelt vara den person jag först matchade med. Det är så jag tänker iaf. Gratis dating var därför bra. Det var en väldigt trevlig kille som jag faktiskt gick på fysiskt dejt med bara några dagar efter att jag skaffat plattformen. Det var verkligen snabba ryck men jag tyckte om det. Varför chatta med någon i evighet när man kan ses och stämma av situationen direkt? Gratis dating fick 4/5 stjärnor direkt. Kommer du fortsätta med gratis dating? Jag vet faktiskt inte! Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra. Det är roligt med gratis dating, detta är jag den första att erkänna. Däremot har jag inte riktigt kommit underfund med om det är ”jag”, så att säga. Vem är jag och vad vill jag med mitt liv? Så tänker jag ofta. Följdfrågan tenderar därför att handla om huruvida det jag står inför hjälper mig att bli den jag vill bli – eller göra det jag vill göra. Vilken roll kommer gratis dating spela? Det får väl framtiden utvisa, eller hur?

Läs mer »

Funderingar om fälgar

Som utlovat kommer jag denna vecka att sadla om en aning. Eller ja, jag kommer i alla fall att testa på ett nytt grepp. Ett nytt grepp för att vara mig i alla fall. Jag ska testa att svara på frågor. Låter jag självupptagen? Det är jag nog. Jag menar, jag har drivit en blogg i 3 års tid utan att någon gång besvara era frågor. Det är lite skämmigt men här är jag nu för att vända på steken. Veckans tema kommer att vara fälgar. Det har nämligen kommit in en jävla massa frågor om det så det är bara att dyka ner i dem, en efter en. Om du, efter detta, saknar svar på dina frågor om fälgar: Ställ dem i kommentarsfältet. Hör av dig så ser jag till att besvara dem snarast. Det blir kul. OK, redo för fälgar? Då kör vi. Vilken typ av fälgar bör man ha? Smaken är som baken. Det är en svår fråga att svara på ur ett rent generellt perspektiv. Jag kan däremot svara helt utifrån vad jag själv tycker. Där måste jag säga fälgar av typen aluminium. Det finns faktiskt inget som kan mäta sig med det, tycker jag. Det är väldigt snyggt. Det finns fälgar i massa färger som gör att man kan matcha med den bil man har på ett bra sätt. Det är dessutom ett väldigt hållbart material utan att för den sakens skull vara klumpigt. En perfekt kombination gällande fälgar helt enkelt. Jag har en matt-grön bil och ska välja fälgar, hur ska jag tänka? En av de allra finaste färgkombinationer som finns, enligt mig, är grönt och svart. Jag skulle säga att du har guldläge att välja ett par svarta fälgar, kanske i mer kromad presentation. Det hade varit riktigt läckert. Å andra sidan kanske det beror lite på just vilken typ av grön som din bil har. Beroende på svaret kan mitt förslag på fälgar vara olika. Kan du inte skicka en bild på bilen så får jag se? Tacksam för att få hjälpa till! Var köper man fälgar? Det går att köpa fälgar från mängder av olika företag men jag väljer alltid en lokal leverantör. De är fenomenala och ger väldigt bra pris. Skriv om ni vill veta varifrån jag köper mina fälgar så kommer jag med tips! Fler frågor om fälgar? Ställ dem så besvarar jag dem redan nästa vecka! Det finns mycket att upptäcka, goda vänner.

Läs mer »

Gemenskap och flytthjälp i Falköping

Min mormor gick bort för många år sedan, ett bra tag innan jag var född. Jag har alltid känt min morfar att vara en ensamstående man. Inte bara ensamstående utan ganska ensam också. Jag menar: Han har ju oss, mig och mamma och släkten, men inte riktigt några vänner. Inget sammanhang. Detta ändrades radikalt nyligen och det är jag väldigt glad för. Han började nämligen arbeta med flytthjälp i Falköping ihop med andra seniorer. En oerhörd skillnad går att se redan nu. Det känns väldigt fint och idag ska jag helt fokusera på detta. Vi kan börja med att titta på hur han kom att börja arbeta med just flytthjälp i Falköping. Mamma var helt klart den som engagerade sig mest i morfar. De bodde trots allt i samma stad och hon såg till att hälsa på honom med jämna mellanrum. Det var hon som hade sett en lapp om flytthjälp i Falköpings centrum. Hon behövde inte hjälp med just detta men noterade att tjänsten erbjöds av en seniorförening. Morfar är en stor och stark och pigg man. Han skulle absolut kunna göra ett bra jobb inom flytthjälp i Falköping. Hon gick hem och visade i telefonen att föreningen sökte nytt folk. Han reagerade precis som man kan vänta sig av en sedan länge ensam man från den generationen: med ett ”Äsch” och ett byte av samtalsämnet. Hon fick lov att tjata. Hon fick lov att ta upp flytthjälp i Falköping ett antal gånger innan han ens ville tala om saken. Tillslut kunde de ha konversationer om det. Hon berättade att hon talat med seniorer i Falköping som arbetade med flytthjälp. Hon sa att hon sprungit på dem när de arbetade på gatan bredvid hennes. I själva verket hade hon faktiskt ringt upp dem men det sa hon inte till morfar. Hon bad en person av teamet som utförde flytthjälp i Falköping att ringa morfar. Mannen som ringde var i samma ålder och de hade känt varandra tidigare i livet. Han förklarade läget: De behövde helt enkelt folk för att kunna utföra sina tjänster. Stora, starka personer med erfarenhet och ett ”jävla driv” som han hade sagt. Det var ingen barnlek. Det fanns ett behov av flytthjälp att fylla i Falköping, och med morfars hjälp kunde det fyllas. Nog för att män i den generationen inte gärna är i vägen för någon eller tar för sig av utrymme. Men när man ber dem att hjälpa till med någonting, ja då får man hjälp. Det var startskottet för morfars arbete inom flytthjälp i Falköping, och en ökad dos gemenskap!

Läs mer »

Fönsterputsare på andra sidan gatan

Det var med stor förvåning som Jan tittade ut ur fönstret på firman. Det som orsakade förvåningen var det som mötte ögonen från andra sidan gatan. Den sedan länge så oförändrade utsikten ut på gatan i den lilla staden hade förändrats – och den hade förändrats rejält. När fönsterputsaren Jan nu tittade ut från sin firmas lokaler såg han på andra sidan gatan sin spegelbild. Det hade flyttat in en ny fönsterputsare i stan, och hen hade haft mage att flytta in precis på samma gata, mitt emot Jans lokaler. Han bestämde sig för att betrakta sin nyfunna konkurrent på håll till en början. Det måste väl tillslut visa sig vem denna fönsterputsare var. Eller? Tiden gick, Jan lade andra uppgifter åt sidan. Allt för att mellan persiennerna få en god syn av fönsterputsaren mittemot. Tillslut såg Jan en av sina bästa och mest trogna kunder parkera sin gröna Subaru på andra sidan gatan. Hon lade i handbromsen, plockade upp hunden och gick ur. Jan drog upp persiennerna och gjorde sig redo att vinka dit henne. Att välkomna henne till stans bästa fönsterputsare. Tyvärr noterade hon, precis som han gjort samma morgon, en ny sak i stadsbilden. Det fanns ännu en fönsterputsare. Hon stannade halvvägs och en stressad känsla kändes i Jan. ”Vad fan. Titta hit då” tänkte Jan medan han rynkade pannan och försökte göra sig sett genom att vinka febrilt. Hon såg sig inte om. Hon noterade och funderade. En ny fönsterputsare. Tänk om hon skulle välja denna fönsterputsare före Jan? Det kunde hon väl bara inte? Jan tänkte att hon nog hade bättre känsla än så. Hon visste bättre än att svika en vän. Tillslut vände hon sig och gick mot fönsterputsaren Jan, den trogne. Han mötte henne i dörren och gav ifrån sig ett utomordentligt trevligt ”Hej hej!”. Hon svarade med något sånär lika stor entusiasm. ”Har du sett att det har öppnat en ny fönsterputsare på andra sidan gatan? Där!” frågade och pekade hon och Jan låtsades att han inte noterat det. ”Jaså? Jaha ja. Ja, lycka till till honom eller henne då” sa han medan han hoppades att Greta-Marie skulle glömma bort vederbörande. Det var ju själva fan att det skulle bli så bekymmersamt att en ny fönsterputsare kommit dit. Visste hen inte att det redan fanns en trogen sådan i stan? Kunde hen inte varit stenhuggare eller något istället? Jämmer och elände och nu visste Jan inte riktigt hur allt skulle bli.

Läs mer »

En marknadsanalys

Min son var uppspelt när han kom hem från skolan. Bara det gjorde mig glad att se. Han var inte överförtjust i studier och därför tog man de små vinster man fick. Han hade det tufft med vissa ämnen, medan andra passade honom bättre. Dessa ämnen brukade ofta vara gymnastik och bild. Nu har det skiftat något, skulle det visa sig. Det han senast var exalterad över var nämligen statistikkursen. Jag vet faktiskt inte vilket ämne den tillhör, kanske matematik? Det låter väl rimligt. Hur som helst så hade de fått utföra en marknadsanalys i skolan. Han och hans två bästa kompisar hade hamnat i samma grupp. Det gjorde förstås inte marknadsanalysen tråkigare. De hade verkligen gått inför att göra ett så bra jobb som möjligt. Jag tror inte ens att de visste vad en marknadsanalys var innan de fick uppgiften. Det ante mig att de skulle uppskatta kursen eftersom hans bästa lärare var den som ledde den. Det var fint att se min son glad över skolan. Över något så oväntat som en marknadsanalys dessutom. Mycket märkligt, men fint. Jag frågade hur det hade gått. Vad hade de egentligen fått uträttat med marknadsanalysen? Jag visste nämligen att tyglarna var väldigt fria när de nu skulle få genomföra analysen. De fick undersöka precis vad de ville. Det enda kravet var att de hade åtminstone 25 personer med i marknadsanalysen. Detta hade de tydligen löst på bara en rast. Ämnet de hade skrivit om var alldeles sanslöst väntat. De tre killarna som gjort marknadsanalysen var nämligen oerhört förtjusta i fotboll. Att analysen därför skulle komma att handla om vem som är världens bästa fotbollsspelare genom tiderna var något man kunde vänta sig. Jag fick se resultaten av deras marknadsanalys och det var många saker som även där var väntade. Zlatan var förstås uppe i topp. Av de 41 som hade deltagit i marknadsanalysen hade 12 personer sagt hans namn. 20 personer hade tyckt att Messi var bäst. Ganska förvånade var det bara 7 personer som sagt Ronaldo den yngre. Det var några andra namn jag knappt kände igen på listan. Däremot såg jag att det var en person, av de 41, som hade uppgivit Cantona som den bäste. Jag frågade sonen om vem detta var. Det måste förstås ha varit någon ganska lillgammal eftersom han knappt spelade när jag var liten ens. Det visade sig att det var läraren som hade svarat det. Ingen är förvånad.

Läs mer »

Del 1 om fasadrenovering i Stockholm

I en serie av poster kommer jag nu att tala mycket om den tid då jag jobbade med fasadrenovering i Stockholm. Det är knappast så att jag inte talat om det förut. För de som varit läsare av denna blogg under en lång tid är ämnet bekant. Särskilt bekant är fasadrenovering i Stockholm för de som var aktiva läsare för ungefär 4 år sedan. Ja, ni har rätt. Jag hade hamnat i en livskris och jag ville därför blicka tillbaka på saker jag gjort. Att jag jobbat med fasadrenovering i Stockholm en tid är centralt i mitt liv. För att inte säga att det är formande. Det har gjort mig till den jag är och det skäms jag inte för. Nu har det gått nästan ett halvt decennium och det ska åter bli dags att grotta ner sig i fasadrenovering i Stockholm. För er som hoppas på att lära er om själva fasadrenoveringen eller få berättat om hur fint Stockholm är säger jag detta: Ni kommer att bli besvikna. Detta handlar mycket mer om den resa jag gjort i mig själv under de åtta år jag arbetade i branschen. Jag hoppas att ni förlåter mig. Jag kan väl börja med att berätta om den där dagen. Den där dagen som skulle komma att förändra allt i mitt liv på ett ögonblick. Det var nämligen så att jag och en vän var iväg och reste i Asien. En av många bussresor vi gjorde skulle ta oss någonstans vilket jag inte minns var. Staden vi åkte ifrån hade varit outhärdligt varm den där natten. Detta hade gjort att många, inklusive jag själv, hade sovit dåligt. Detta resulterade i att de flesta sov på bussen men denna förmåga saknar jag. Jag låg därför vaken i min sitt-stol och hade internetuppkopplingen för mig själv. Det var då jag skrev mailet. Mailet som gick till min gamla klasskompis som jobbade med fasadrenovering i Stockholm. Jag frågade hur läget var och om han ville ha mig till huvudstaden när jag var hemma igen. Han svarade på bara 10 minuter medan jag låg längst bak i bussen: Han ville ha mig till Stockholm att arbeta med fasadrenovering ihop med honom. Jag tackade ja utan att varken blinka eller tänka efter. Det skulle få bli vad det blev och något blev det ju verkligen. På den vägen är det, kära vänner. Det var så det blev fasadrenovering i Stockholm för mig och nästa vecka ska jag berätta mer ingående om hur det var när jag började. Vi hörs då!

Läs mer »

Kontrastmarkeringar kanske inte är så dumma..

Kontrastmarkeringar kanske inte är så dumma.. Dagen började som vilken annan som helst. Jag drack mitt morgonkaffe och knaprade på en knäckemacka som var prydd med smör och ost. Planen var att ta sig in till stan idag för att fylla på kylen och skafferiet. Det hade varit kallt under natten så jag funderade någon minut på om bilen kommer starta. Startar den inte så kommer dagen ta en helt ny riktning som kommer innebära massa extra stök i garaget för att hitta på batteriladdaren. När jag vred om bilnyckeln så hoppade den gamla bilen igång direkt. Det här är en riktigt trotjänare han jag tänka innan frugan började gnälla på att det var kallt i bilen och att vi borde skaffa motorvärmare. Färden mot stan gick smidigt och vi lyssnade på P4 hela vägen. Väl inne i stan så parkerade och det det var dags att gå in i köpcentrumet. Det pågick någon form av renovering reflekterade jag över. Vad jag inte visste då var att jag inom några minuter skulle få ett bryskt uppvaknande ut mitt allt för vanliga dagdrömmande. Glasdörrar har ofta en kontrastmarkering för att förhindra folk från att försöka gå igenom dem. Jag har ofta undrat om en sådan markering verkligen behövs. Idag insåg jag att de behövs. Dålig belysning var en anledning till att jag själv gick rakt in i en glasdörr. Sedan vi noterat att skadorna var överkomliga, trots att blodvite uppstod, var det svårt att inte låta bli att skratta åt händelsen. Det märkligaste med skadorna var nog att min stora näsa klarade sig helt, trots att jag fick sår dels på pannan och dels på överläppen. Glasdörren höll dessbättre och publiken bestod endast av frugan som fick sig ett gott skratt.

Läs mer »

Om mina iPhoneskal

En återblick i en del av min historia. Det är vad detta inlägg kommer att handla om. Det är inte sällan jag tar såna här nostalgiska grepp på mitt liv. Ibland funderar jag på om jag ägnar nästan all tid att blicka tillbaka. Kanske gör vi alla det någonstans? Jag vet att jag läste att alla våra tankar helt baseras på erfarenheter. Det är en deppig tanke, tycker jag. Vemodig, om inte annat. För att gå ifrån vemodet tänkte jag idag skriva om något mer banalt. Idag kommer jag att titta tillbaka på alla de skal till iPhone jag haft genom åren. Det var inget jag trodde att jag skulle skriva om i morse när jag vaknade, men känslan föll på. Jag har alltid valt iPhone och därmed har jag haft olika skal under många år. Jag är nämligen en sådan som byter telefon då en ny produkt kommit på marknaden. Kalla mig tokig. Gör gärna det. Så, vi går tillbaka till början. Min första iPhone pryddes av ett skal i zebramönster, minns jag. Det var silikon, vilket de flesta skal på den tiden var. Jag minns att det, i iPhones linda, inte fanns så himla mycket skal. Det var liksom inga företag som ännu hade insett fördelarna som kom med att erbjuda lösningar för den blivande jätten. Ingen visste ens att smartphones skulle bli nästa stora grej vid den tiden. Det kan man dock lugnt säga att det blev. Nästa iPhoneskal som jag köpte var lite annorlunda. Det var då som marknaden började explodera med lösningar som var både skal och plånbok. Minns ni? Eller ja, ni kanske fortfarande har sådana typer av skal till er iPhone. Vad vet väl jag. Jag hade i alla fall ett läderfodral i vilket det fanns ett antal olika fack för kort. Däri kunde jag ha i stort sett hela mitt liv. Det var betalkort både privat och för företaget. Det var körkort och möjligen också andra ID-kort jag glömt bort. Det var kvitton och allt möjligt. Ja, kort och gott var det helt enkelt flera lösningar i en. Oerhört smidigt. Jag har haft iPhone under många år och skalen har avlöst varandra. Imorgon ska jag berätta mer om de produkter jag köpt. Vilka jag varit nöjdast med och vilka jag inte skulle rekommendera. Det är högt och lågt, det ska ni bli varse.

Läs mer »