Admin

Det var succé sist så jag tänker att vi kör igen. Vad undrar ni om fasadrenovering i Stockholm? Om DU saknar svar på DIN fråga efter veckans inlägg. Hör av dig så ser jag till att besvara just den nästa vecka. Här kommer några av de frågor jag fick efter förra veckans inlägg: Var i Stockholm jobbar du med Fasadrenovering? Vi har kunder över hela Stockholmsregionen faktiskt. Faktum är att vi breddar vår verksamhet ständigt så snart blir det kanske hela Svealand, vem vet. Saken är den att våra tjänster inom fasadrenovering i Stockholm är väldigt heltäckande. Detta är inte fallet för alla företag i branschen. I vissa fall så har man specialiserat sig på en särskilt typ av renoveringar. Detta var fallet för oss förr men inte längre. Idag arbetar vi bokstavligt talat med alla typer av fasader. Denna bredd är oerhört attraktiv bland konkurrenter. Det är en viktig förklaring till att vi nått de höjder vi idag befinner oss på. Svaret på frågan är således: Vår fasadrenovering utförs där behoven finns i Stockholm. Vi utesluter ingen och ser till att ta alla arbeten, stora som små, oavsett vem som beställer dem. Vad är bäst med fasadrenovering i Stockholm? Jag har lite svårt att förstå vad som menas med frågan så jag gör en egen tolkning. Det bästa med att arbeta med fasadrenovering i Stockholm är nog arbetskamraterna ändå. Det är fint att ha dem som en egen liten familj på arbetet. Vi trivs väldigt bra ihop. Många av oss umgås också vid sidan av arbetet. När jag en gång i tiden började jobba med fasadrenovering i Stockholm var det för en kort tid. Tanken var att jag skulle vara där över sommaren bara. Missförstå mig inte: Jag gillar också själva yrket, att arbeta med fasadrenovering i Stockholm. Jag tror dock att det var det härliga teamet jag hamnat i som gjorde att jag frestades att stanna. De var verkligen helt fenomenala. Bättre team än det jag är i nu, och har varit under de senaste 10 åren, har jag aldrig haft. Jag tror faktiskt inte ens att det är möjligt att ha ett bättre team någonstans – fasadrenovering i Stockholm eller ej. Berätta gärna för mig om vad ni arbetar med. Jag är idel öra och väldigt nyfiken på att veta mer om er läsare. Tack på förhand, kära ni. Vi hörs snart!

Har jag någonsin berättat hur jag kom att börja arbeta med SBA? Det kanske till och med är så att många av er inte vet att detta är mitt yrke. Jag vet att jag berättade ganska ofta om min vardag, alltså mitt professionella liv, här förut men nu var det nog ett tag sedan. Jag anar att ganska många har tillkommit efter senaste inlägget om SBA så jag kör en liten återkoppling om detta. Jag kommer från en liten ort i djupaste Småland som ingen någonsin hört talas om. I denna lilla ort arbetar man förvisso med brandskydd men mest sådant som motverkar skogsbränder. Det är både proaktiva och reaktiva åtgärder som står i centrum och tur är väl det. Det är nämligen ofta väldigt torrt där under sommaren. När jag gick ur gymnasiet visste jag, som många andra i Växjö-trakten, inte vad jag ville göra. Jag funderade och landade i ett jobb på brandstationen som receptionist under tiden som jag reflekterade över min framtid. Ett sommarjobb blev till provanställning. En provanställning blev till fast och sedan var jag.. ja, fast. Efter en kurs i SBA fick jag upp ögonen för det ämne jag aldrig förr stött på men som jag genast fastnade för. SBA står för strategiskt brandskyddsarbete. Det blir inte mer ordagrant än så. Jag bad min chef om att få läsa ytterligare några utbildningar om SBA för att lära mig mer. Han tyckte att det lät som en bra idé och därmed var bollen i rullning. Under det kommande året gick jag på flertalet utbildningar inom SBA och tillslut kände jag att jag var bäst på stationen i ämnet. Efter ett par år blev jag lite trött på jobbet som receptionist. Visst, jag hade lärt mig om SBA men jag fick inte riktigt utlopp för det jag utbildat mig inom. Jag ville vidare, både geografiskt och karriärmässigt. Så blev det också. Jag flyttade till Stockholm för att utbilda mig vidare inom SBA och efter några intensiva månader hade jag till och med fått en titel. Ja, har ni hört något så märkligt? Det var där någon gång som jag kände att SBA var mitt ämne att jobba med. Vi var en perfekt matchning på många sätt och jag tänkte att det där nog var mitt kall, på något vis. Kanske är det deppigt att kalla SBA för ett kall i jämförelse med vad man skulle kunna syssla med. Men jag är i alla fall väldigt nöjd med vad jag lärt mig, vad jag kan och vad jag jobbar med. Hur känner ni över era jobb?

Vi får helt enkelt lov att fortsätta på samma spår som senast. Frågorna om mitt arbete på budfirma i Jönköping har fortsatt att strömma in. För att vara konsekvent i min uppfattning av att jag måste svara på allt ni frågar så får jag helt enkelt ägna ytterligare ett inlägg åt svar på era funderingar. Jag tycker också att det är kul, ska sägas. Nu kör vi: När var du aktiv på budfirman i Jönköping? Vet ni, jag var faktiskt tvungen att kolla i mina gamla bilder för att kunna besvara detta. Från vad jag förstår utifrån dessa var jag på budfirman i Jönköping under tre år, ganska så precis. Jag minns ju vad det kom sig att jag flyttade ner. Det var min dåvarande kärlek som bodde där och som ville att jag skulle flytta ner. Jag kunde inget av de jobb som då erbjöds i Jönköping, men eftersom jag hade stort intresse för cykling var budfirma en bra lösning. Jag lärde mig att inte bara vara snabb på att cykla utan också snabb på att dela ut paket. Fråga mig gärna om jag blev budfirmans bästa cykelbud i Jönköping. I så fall ska jag svara på frågan. Ja, det blev jag! Vad var roligast? Jag tycker verkligen att det är väldigt roligt att cykla. Ett något tråkigt svar blir väl därför att det var det vardagliga kneget som var mest skoj. På budfirman i Jönköping var verkligen en av de huvudsakliga sysslorna att cykla. Cykla, cykla, cykla längs stadens gator. Bli svettig och säga ”varsågod!” till folk. En annan aspekt av budfirman i Jönköping var förstås att jobba med mina härliga kollegor. De var fenomenala. Det är synd att jag inte har kontakt med gänget från Jönköping, från budfirman, idag. Kanske skulle jag försöka köra ihop någon form av återförening? Det vore jävligt kul. Kommer du vända tillbaka till budfirma i Jönköping? Haha, det tror jag faktiskt inte. Vad är det man brukar säga; att var sak har sin tid. Budfirman i Jönköping fick tre år av mitt liv, och jag fick tre år av dess. Det fick räcka så. Dessutom har jag inte längre någon koppling till staden. Det känns därför ännu mer orimligt att jag skulle arbeta där nu. Fler frågor? Ös på rakt in i inkorgen bara!

Nu ska jag äntligen få berätta för er om de stora fördelar jag ser efter att ha genomfört kontorsflytt till Kungsholmen. Redan där ska jag faktiskt rätta mig själv: Det är förstås inte jag som genomfört kontorsflytt till Kungsholmen utan ett företag som vi anlitat för ändamålet. Någon rim och reson får vi allt ha. Om jag hade lett kontorsflytten till Kungsholmen hade vi säkerligen tappat bort en hel lastbil med saker på vägen. Det finns ett antal trevliga fördelar som jag ser med att ha flyttat till Stockholms finaste holme. Nu kommer jag att lita det som jag anser vara de främsta fördelarna efter kontorsflytt till Kungsholmen. Kommunikationen Jag förstår att det ser olika ut för precis alla företag på den här fronten, men jag talar trots allt utifrån vårt perspektiv nu. De allra flesta i vårt team bor i väster- eller norrort. Ni förstår säkert att det därför var lite komplicerat att våra faciliteter låg i Fittja. Enorma pendlingsavstånd gjorde det svårt för många att orka med att komma till kontoret. Så är inte fallet längre. Efter kontorsflytten till Kungsholmen har folk inte mer än 15-20 minuters pendlingsavstånd. Det är fenomenalt. Helt klart en av de bästa aspekterna av att vi – tillslut – valde att genomföra kontorsflytt och landa nya lokaler på Kungsholmen. Ett bra beslut som jag inte har ångrat. Lunchutbudet Det kanske låter löjligt i sammanhanget men jag har faktiskt tänkt mycket på detta. Där vi var förut hade vi en pizzeria och en Shell-mack. Det var allt. Efter kontorsflytten till Kungsholmen har vi detsamma men också ungefär 20 lunch-alternativ bara i kvarteret där våra lokaler ligger. Det är så otroligt härligt, om ni frågar mig. Jag ogillar matlådor, älskar att äta lunch ute och gillar varierande mat. Kontorsflytten till Kungsholmen gav därför mig och mina likasinnade något att fira som inte har så mycket med verksamheten att göra. Närområdet Jag har alltid bott i huvudstaden men sällan besökt Kungsholmen innan vår kontorsflytt dit. Jag vet inte varför det har blivit så men det grundar sig väl i brist på bekanta på ön. Därför är det nu med glädje jag konstaterar att det är en av Stockholms finaste områden. Mina promenader till jobbet, från jobbet och under luncherna är höjdpunkten på dagen. Jag brukar ta ett varv vid Fredhälls klippor och fortsätta genom Rålis innan jag viker av tillbaka mot kontoret. Frågor eller funderingar, om vår kontorsflytt på Kungsholmen eller annat? Ställ dem!

Att stuckaturer skulle bli ett minne jag bar med mig mest från mitt gamla boende. Det var ingenting jag trodde när jag en dag skulle flytta därifrån. Jag tänker att jag drar alltihop från början. Så, min första lägenhet köptes till en alldeles orimlig summa i ett alldeles orimligt fint hus på Östermalm. Huset daterade så långt tillbaka som 1890-talet och det var mer än jag någonsin hade kunnat drömma om. Där har ni premissen. Lägenheten var liten men full av stuckatur. Det var stuckaturer runt dörrar, i taken, längs väggarna – ja, överallt. Jag trivdes bra. Inte överdrivet bra, men ändå långt över snittet för de flesta av mina vänner. Jag bodde trots allt inne i stan, för Guds skull. Och med en massa stuckaturer dessutom. Vad mer kan en 23-åring önska? Så tänkte jag. Åren gick. De tickade faktiskt på i sällsynt snabb takt under denna tid. Stuckaturerna satt där de satt och jag lät växa ut mitt hår för att sedan klippa det igen. Sedan träffade jag en person som sedermera skulle bli min sambo. Denna person flyttade in till mig och vi trivdes bra med varandra. Hon gillade också stuckaturer, vilket förstås var väldigt bra. Sedan gick tiden igen och vi började kliva på varandras tår, bildligt talat. Det var lite för litet för att bo två pers. Särskilt under så pass lång tid. Tillslut insåg vi faktum: Vi måste flytta bort från lägenheten, bort från stuckaturer, till ett billigare område och bo större. Det var helt enkelt så det skulle få lov att bli. Vi lade ut lägenheten för försäljning och det gick alldeles sanslöst bra. Det var tydligen inte bara jag och min sambo som gillade stuckatur. Nej, det hade vi faktiskt fått reda på tidigare. Vi tittade upp vad som var modernt och såg att stuckaturer hade fått ett jävla uppsving under de senaste åren. Det kändes väldigt roligt att vi kunde göra en sådan vinst. För pengarna vi ”vann” köpte vi ett radhus i en fin förort till Stockholm. Vi hade en gräsmatta och trevliga grannar. Vi hade en grill och rosenbuskar. Men vet ni vad vi inte hade för någonting? Vi hade inga stuckaturer. Detta tog hårdare på mig än jag först hade trott. Någon som känner igen sig i detta? Någon som känner en orimligt stor fascination vid stuckaturer och därför kan relatera helt till hur jag kände? Min sambo tyckte att jag var fånig. Jag tyckte att jag var rimligast i världen.

Felsökning. Det var så som Peter såg på det hela. En hälsokontroll är inget annat än en felsökning. Sådant gör han varje dag i jobbet på regionen. Man söker fel i datorer och servrar för att kunna åtgärda felen. Svårare än så var det inte. Hälsokontrollen han skulle på nu på morgonen var på samma sätt. Precis likadant var det. Så det fanns egentligen inget att oroa sig för. Nej, det var bara en vanlig hälsokontroll. Så var det som Peter ville tänka. Han intalade sig att han var betydligt lugnare i det hela än han i själva verket var. Man skulle kunna säga att det var ganska gulligt. Han däremot tyckte inte det. Han tyckte att hans sanna resonemang var helt riktigt och rimligt. Det var jobbigt att gå på hälsokontroll eftersom man aldrig vet vad man ska komma ut med för besked. Nu var det i alla fall så. Han skulle på hälsokontroll och det var inget som skulle förändra det i nuläget. Eller ja, han skulle förstås bara kunna skita i att dyka upp. Bara strunta i att vara där vid utsatt tid. Möjligen säga att han missat att det var hälsokontroll. Eller kanske till och med vara helt ärlig och transparent. Helt enkelt säga att han var för rädd för att gå på hälsokontroll. Tankarna började snurra i Peter. Han visste att det var en dålig idé men han började på allvar fundera över att strunta i hälsokontrollen. Problemet är ju bara att det inte skulle förändra någonting i hans liv. Alltså, om han nu skulle vara sjuk så är det ju bättre att få reda på det genom en rutinmässig hälsokontroll än att inte veta alls. Han vågade knappt tänka tanken men då skulle det ju kunna vara ”för sent”. Han fastnade med blicken i nacken på personen som satt framför honom på bussen. ”För sent” tänkte han. Vilken hemsk jävla tanke att sitta och tänka på när man var på väg mot en hälsokontroll. Han försökte skaka bort den men satt bara och tittade in i nackhåren framför sig och hörde regnet mot bussens ruta. Han hade fastnat i tankar om hälsokontroll på väg mot densamma. Ingen bra idé. Ingen bra idé alls!

Är Stockholm känt för sina byggnadsställningar? Vad säger ni om det? Jag själv vet inte riktigt men det är uppenbarligen något jag tänkt på. Jag menar, ni såg ju titeln. Vissa av er tänker säkert: Ska den jäveln ta sig friheten att skriva om byggnadsställningar i Stockholm nu? Finns det inga gränser för vad den här bloggen kan tänkas handla om. Svaret är nog nej, och motiveringen finns nog i just detta. Inlägget kommer faktiskt att handla om byggnadsställningar i Stockholm. Först och främst så ska jag faktiskt säga att jag har arbetat med byggnadsställningar i Stockholm en period. Det var precis när jag flyttade till stan en gång i tiden. Det fanns många som sökte jobb på den tiden. Det var brist på arbetsmöjligheter och jag var bara en i mängden. När chansen att flytta till Stockholm och börja montera byggnadsställningar dök upp – ja, då tog jag den. Det var ingen tvekan om saken. Det fortsatte så under ett par år av mitt liv. Byggnadsställningar och Stockholm var min tillvaro under så pass lång tid innan jag gick vidare. Nu skriver jag egentligen om ämnet som en utomstående. Det är knappast så att jag tänker särskilt ofta på att jag arbetat med byggnadsställningar i Stockholm. Kanske är denna allmänmänskligt för alla arbeten man haft, eller vad tror ni? Hur ofta tänker ni på det som ni sysslat med tidigare under era arbetsliv? Jag tänkte på detta när jag var ute och gick med min son häromdagen. Vi promenerade från Södermalm till Vasastan. En promenad på ca 7 kilometer där han sov mestadels. Jag räknade aktivt alla byggnadsställningar vi såg på vår promenad genom Stockholm och jag tror att jag kom upp i 11. Kan ni förstå? Elva stycken byggnadsställningar bara på den bit där vi gick i Stockholm? Kanske var det exceptionellt mycket men det tvekar jag på. Jag tycker alltid, så fort jag lämnar porten, att det är en ny ställning någonstans. Stockholm är helt enkelt en stad som är rik på byggnadsställningar. Med andra ord så kan man konstatera att arbetet fortsatt sedan jag slutat med det för ca 10 år sedan nu. Stockholms byggnadsställningar tycks bara bli fler hela tiden.

Det rådde inga som helst tvivel om att Erhart hade varit vilse. Ej heller rådde några tvivel om att han inte längre var det. Han hade hittat tillbaka till stigen som ledde till vägen som ledde bortom bergen. Den hade han fortsatt på. Fortsatt och fortsatt. Ja, och sedan hade han gått lite längre. Upp och ner, till höger och till vänster. Tillslut hade han kommit fram till en glipa varöver det hängde en skylt som vittnade om vart han kommit. ”Om du går längre träder du in i oupptäckt territorium”. Han tyckte att det var något besynnerligt skrivet. Hur kunde personen som skrev skylten veta att området bortom den var oupptäckt? Erhart var helt enkelt tvungen att ta reda på vad som fanns bortom glipan i berget. Efter att ha vandrat i sisådär 45 minuter till kom han fram till en skylt till. På skylten stod ett ord: Passersystem. Han tittade på bokstäverna och blev något förundrad. Nog för att han stött på passersystem förut men informationen om dem brukade inte stå på en träplanka. Det var något som inte stod rätt till här. Just vad detta något var skulle han bli varse längre fram. Men nu ska vi inte förhasta oss. Erhart tittade på skylten som vittnade om passersystemet. Det är där vi är nu. Han skruvade lite på sig, såg sig om till höger och till vänster, framåt och bakåt. Sedan tog han ett kliv. Det var det som fick honom att förstå att detta passersystem var mer än bara skylten. En röst från bakom stenarna till höger om honom uppenbarade sig. ”Men hallå! Passersystem! Ska jag behöva bokstavera det åt dig eller? Har du ingen respekt eller?” Om Erhart var konfunderad över skylten om passersystemet så var det inget mot känslan han nu hade. Var kom rösten ifrån? Vad var det här för ställe egentligen? Han kunde inte framkalla mer än ett ynka ord som svar på röstens frågor. Tyvärr var det inte ens ett svar: ”Solsting” Rösten svarade: ”Ja, det kan du ge dig fan på att du har fått. Du har kommit fram till ett passersystem. Då gör du som passersystemet säger till dig. Begriper du det?”. Rösten hade hetsat upp sig. Det var en märkbart stressad figur som ägde den, men Erhart kunde fortsatt inte se något. Han rörde sig vidare ett steg till för att se vad som hände. Jag berättar vidare nästa vecka.

Låt mig fortsätta mitt kära frågebatteri om gratis dating. Det blev nämligen oerhört uppskattat förra gången jag gjorde det. Faktum är att jag knappt kan tänka mig något som blivit mer uppskattat av allt jag producerat. Det är stora ord, men jag är också en stor person. Så, nu kör vi. Här är vad ni undrar och vad jag svarar om gratis dating. Vad fick dig att börja med gratis dating? Det korta svaret är: Tjat. Ett jävla tjat från vänner och bekanta. När man är över 30 år gammal kan folk inte förstå – de kan inte tänka sig hur det kan vara möjligt – att man väljer att vara singel. Om man är det, ja då måste man genast ut i den värld som kretsar kring gratis dating. Fort, ut bara. Det är liv och död för dessa människor. Jag var nära på att säga ”skämt åsido” men detta är faktiskt helt allvarligt. Aldrig har någon tjatat på mig så mycket som mina vänner angående gratis dating. Värst av alla var Marianne. Hon hade minsann träffat sin pojkvän genom gratis dating. Hon var övertygad om att jag skulle träffa någon också. ”Var så säker” sa hon när hon var 16:e gången försökte övertala mig om gratis dating. Tillslut gav jag alltså med mig. Hur var första intrycket om gratis dating? Det första intrycket måste väl helt enkelt vara den person jag först matchade med. Det är så jag tänker iaf. Gratis dating var därför bra. Det var en väldigt trevlig kille som jag faktiskt gick på fysiskt dejt med bara några dagar efter att jag skaffat plattformen. Det var verkligen snabba ryck men jag tyckte om det. Varför chatta med någon i evighet när man kan ses och stämma av situationen direkt? Gratis dating fick 4/5 stjärnor direkt. Kommer du fortsätta med gratis dating? Jag vet faktiskt inte! Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra. Det är roligt med gratis dating, detta är jag den första att erkänna. Däremot har jag inte riktigt kommit underfund med om det är ”jag”, så att säga. Vem är jag och vad vill jag med mitt liv? Så tänker jag ofta. Följdfrågan tenderar därför att handla om huruvida det jag står inför hjälper mig att bli den jag vill bli – eller göra det jag vill göra. Vilken roll kommer gratis dating spela? Det får väl framtiden utvisa, eller hur?

Som utlovat kommer jag denna vecka att sadla om en aning. Eller ja, jag kommer i alla fall att testa på ett nytt grepp. Ett nytt grepp för att vara mig i alla fall. Jag ska testa att svara på frågor. Låter jag självupptagen? Det är jag nog. Jag menar, jag har drivit en blogg i 3 års tid utan att någon gång besvara era frågor. Det är lite skämmigt men här är jag nu för att vända på steken. Veckans tema kommer att vara fälgar. Det har nämligen kommit in en jävla massa frågor om det så det är bara att dyka ner i dem, en efter en. Om du, efter detta, saknar svar på dina frågor om fälgar: Ställ dem i kommentarsfältet. Hör av dig så ser jag till att besvara dem snarast. Det blir kul. OK, redo för fälgar? Då kör vi. Vilken typ av fälgar bör man ha? Smaken är som baken. Det är en svår fråga att svara på ur ett rent generellt perspektiv. Jag kan däremot svara helt utifrån vad jag själv tycker. Där måste jag säga fälgar av typen aluminium. Det finns faktiskt inget som kan mäta sig med det, tycker jag. Det är väldigt snyggt. Det finns fälgar i massa färger som gör att man kan matcha med den bil man har på ett bra sätt. Det är dessutom ett väldigt hållbart material utan att för den sakens skull vara klumpigt. En perfekt kombination gällande fälgar helt enkelt. Jag har en matt-grön bil och ska välja fälgar, hur ska jag tänka? En av de allra finaste färgkombinationer som finns, enligt mig, är grönt och svart. Jag skulle säga att du har guldläge att välja ett par svarta fälgar, kanske i mer kromad presentation. Det hade varit riktigt läckert. Å andra sidan kanske det beror lite på just vilken typ av grön som din bil har. Beroende på svaret kan mitt förslag på fälgar vara olika. Kan du inte skicka en bild på bilen så får jag se? Tacksam för att få hjälpa till! Var köper man fälgar? Det går att köpa fälgar från mängder av olika företag men jag väljer alltid en lokal leverantör. De är fenomenala och ger väldigt bra pris. Skriv om ni vill veta varifrån jag köper mina fälgar så kommer jag med tips! Fler frågor om fälgar? Ställ dem så besvarar jag dem redan nästa vecka! Det finns mycket att upptäcka, goda vänner.