Gemenskap och flytthjälp i Falköping
Min mormor gick bort för många år sedan, ett bra tag innan jag var född. Jag har alltid känt min morfar att vara en ensamstående man. Inte bara ensamstående utan ganska ensam också. Jag menar: Han har ju oss, mig och mamma och släkten, men inte riktigt några vänner. Inget sammanhang. Detta ändrades radikalt nyligen och det är jag väldigt glad för. Han började nämligen arbeta med flytthjälp i Falköping ihop med andra seniorer. En oerhörd skillnad går att se redan nu. Det känns väldigt fint och idag ska jag helt fokusera på detta. Vi kan börja med att titta på hur han kom att börja arbeta med just flytthjälp i Falköping. Mamma var helt klart den som engagerade sig mest i morfar. De bodde trots allt i samma stad och hon såg till att hälsa på honom med jämna mellanrum. Det var hon som hade sett en lapp om flytthjälp i Falköpings centrum. Hon behövde inte hjälp med just detta men noterade att tjänsten erbjöds av en seniorförening. Morfar är en stor och stark och pigg man. Han skulle absolut kunna göra ett bra jobb inom flytthjälp i Falköping. Hon gick hem och visade i telefonen att föreningen sökte nytt folk. Han reagerade precis som man kan vänta sig av en sedan länge ensam man från den generationen: med ett ”Äsch” och ett byte av samtalsämnet. Hon fick lov att tjata. Hon fick lov att ta upp flytthjälp i Falköping ett antal gånger innan han ens ville tala om saken. Tillslut kunde de ha konversationer om det. Hon berättade att hon talat med seniorer i Falköping som arbetade med flytthjälp. Hon sa att hon sprungit på dem när de arbetade på gatan bredvid hennes. I själva verket hade hon faktiskt ringt upp dem men det sa hon inte till morfar. Hon bad en person av teamet som utförde flytthjälp i Falköping att ringa morfar. Mannen som ringde var i samma ålder och de hade känt varandra tidigare i livet. Han förklarade läget: De behövde helt enkelt folk för att kunna utföra sina tjänster. Stora, starka personer med erfarenhet och ett ”jävla driv” som han hade sagt. Det var ingen barnlek. Det fanns ett behov av flytthjälp att fylla i Falköping, och med morfars hjälp kunde det fyllas. Nog för att män i den generationen inte gärna är i vägen för någon eller tar för sig av utrymme. Men när man ber dem att hjälpa till med någonting, ja då får man hjälp. Det var startskottet för morfars arbete inom flytthjälp i Falköping, och en ökad dos gemenskap!