Min mormor Gunhilda älskade att odla svamp. Hon odlade svamp såväl på sommaren som på vintern och bjöd ständigt på de mest fantastiska svampar. Många var de nära och kära som försökte förstå exakt hur Gunhilda bar sig åt för att odla svamp, men hon ville aldrig berätta för dem hur hon faktiskt bar sig åt.
En dag när jag var hemma från skolan så avslöjade hon dock hemligheten med sitt sätt att odla svampar för mig. Jag minns det än idag, hur hon gläntade på dörren till källaren och med sina händer kallade på mig att jag skulle komma. Jag smög försiktigt fram till henne och följde henne ner till källaren. Det var en kraftig doft som spred sig där i källaren, och till en början kunde jag inte dra mig till minnes vad det kunde vara som doftade så markant. Men så plötsligt kände jag igen det, det var ju odlade svampar som spred sin välbekanta doft i den fuktiga källaren.
Mormor visade stolt upp alla de olika sätt hon brukade odla svamp på. Hon odlade svamp i badkaret, hon odlade svamp i små växthus med lampor och hon till och med odlade svamp i garderoben. Där trivs de extra ljusskygga, förklarade hon ivrigt för mig. Mormor fick mig att lova att aldrig någonsin förtälja alla de sätt på vilket hon kommit på att man kan odla svamp, ty detta var, och skulle förbli, en familjehemlighet som inte ens de närmsta av vänner skulle få lära sig om. Särskilt inte han den snåla köpmannen på hörnet, för han skulle bara göra ett jippo av alltsammans, tillade mormor vänligt men bestämt. Resten av dagen spenderade jag och mormor nere i källaren och jag fick lära mig alla de trick hon hade för att kunna odla svamp på så bra sätt som möjligt.